Det som nu händer i världen och som ligger bakom de stora flyktingströmmarna är fruktansvärt och svårt att begripa för både vuxna och barn. Som vuxna kan vi förhålla oss till fakta men reagerar trots det starkt känslomässigt på det vi ser och hör. För barn är det svårare, de matas med information, ibland i samma form och utsträckning som vi vuxna. De passerar en tv där det är nyheter och visas skrämmande bilder, läser en tidningsrubrik eller snappar upp ett radioprogram.
Till skillnad från vuxna har barn i avsaknad av kunskap svårare att både sålla i det de hör och förstå det som sker, de kan helt enkelt inte sortera in information utifrån tidigare kunskap. Det betyder att det de ser och hör kan skapa mycket rädsla och oro. Vanliga frågor som barn kan ha är; kan det som sker barnen från Syrien även hända mig? Kan det bli krig här? Måste vi också fly?
Information är viktigt
Att informera sina barn på ett sätt som gör det hela mer begripligt för dem är bra och som förälder får du utgå ifrån just ditt barn. Ta hänsyn till barnets ålder, kunskapsnivå, språkliga förståelse, tidigare erfarenheter e.t.c. Undvik att ge för mycket detaljer och i synnerhet sådana som är onödigt skrämmande eller obehagliga. Undvik också att ljuga även om det ibland kanske kan vara frestande att göra det för att kunna ge ett svar som lugnar och ger trygghet. Försök hellre att vara så tydlig som du kan. Ibland blir du kanske tvungen att säga som det är, nämligen att du inte vet eller inte har svaret på barnets frågor.
Det kan också vara klokt att tala med barnen om att ibland stänga av eller pausa informationsflödet. Försök gärna att hitta ett forum där ni tillsammans kan informera er om det som sker, ett sådant är MiniBladet, andra kan vara Lilla Aktuellt. Att stänga av och ta paus minskar också risken att barnet blir avtrubbat av all information vilket ju också är viktigt. Hur det än är med sådana här katastrofer så ska de väcka starkt obehag och medkänsla hos oss, allt annat vore än mer skrämmande.
Svara på frågor
Hur mycket man ska berätta för barnet kan regleras av de frågor barnet ställer. Svara på barnets frågor men ge inte så mycket information utöver det. Frågorna signalerar vad barnet funderar över och det kan räcka att stanna vid det.
Om du har ett barn som ännu inte kommit i kontakt med det som sker, kanske för att han eller hon helt enkelt är för liten, behöver du inte ta upp ämnet. Förklaringar och samtal behövs om barnet konfronteras med detta eller själv kommer med frågor, men det finns inget egenvärde i att berätta om det här för barn som är för små för att möta det.
Var lyhörd
Om du märker att ditt barn undviker att läsa om eller titta på det som sker så kan det vara ok. Är barnet närmare tonåren kan du påtala att du ser att det är det barnet gör och fråga om det är för att det är så läskigt. Om barnet bekräftar det kan du erbjuda att ni pratar om saken så att barnet får möjlighet att tala om sin oro. Skulle barnet börja få svårt att somna på kvällarna eller drömma mardrömmar om det som sker så är även det en signal på att ni behöver prata om vad barnet tänker och förstår.
/ Liv Svirsky, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och utbildad handledare i KB
Här finns ytterligare ett inlägg där Liv svarar på hur man kan prata med barn
om svåra saker som de hört om i media.
